nuet. framtiden. allt.
MITT LIV HAR VARIT GANSKA BRA PÅ SISTA TIDEN FAKTISKT.
Tänkte skriva lite om mina senaste veckor. Fasen, de har varit bland de bästa jag varit med om.
Allt började med skattjakten. Skattjakten för de som inte vet vad det är, är när man delar upp sig i olika lag, i klasserna i skolorna runt om i stan. Man klär ut sig och gör olika uppdrag, festar osv. Sen dricker man lite, såklart haha. Vi var Slagsmålsklubben. Bokstavligen. Såg dock mer ut som zombies, men vad gör väl det? Vi förstod åtminstone vad vi skulle vara. Jag var lycklig, full, glad, blodig, ALLT. Det var så bra! Vi vann såklart inte, det var inte vårt mål heller. Vi ville bara ha kul. Och kul hade vi! En otroligt bra dag.
Sen var det dags för balen några dagar efter! Detta var både roligt och nervöst på samma gång. Jag har aldrig någonsin haft en balklänning på mig. Lösögonfransar var också en ny grej haha. Så jag var nog rädd att något skulle bli fel, eller gå i sönder. Att man skulle ramla på sin klänning på röda mattan, haha. Det var nog den största skräcken faktiskt. Hade dött då. Jag började dagen väldigt tidigt, med fixning av hår och makeup hos min frisör redan klockan 07.00. Blev kanonfin, det tycker jag verkligen! Dagen gick sedan till att ta foton, klä sig, och åka mot min baldejts hus. Åkte limo till balen sen, hur ballt var inte det då?!
Hade en otrolig kväll, och vaknade med sminket precis som jag haft det dagen innan. Har nog aldrig varit så snygg när jag vaknat någon gång, haha! ;) Balen var fin, prinsessaktig. En succé helt enkelt.
Nästa grej som hände var KARNEVALEN. Åh detta var det sjukaste!! Vi skulle, klassvis, välja en utklädnad, sen går man i ett tåg med alla skolor i stan och bara skriker och dylikt, genom hela stan. Fantastiskt!
Bortsett från att jag direkt efter tåget blev så packad att jag var tvungen att åka hem.... OCH att jag tog i sönder mammas telefon. Eller ja, jag blev puttad. Men mitt ansvar, mitt fel. Grät pga det, heeela bussturen hem och fram tills mamma kom hem från jobbet. Tänk nu på att jag var täckt av kakao, och la mig rakt ner i sängen, däckade gråtandes. Ja, succé var det ja... Haha, men det var absolut en upplevelse!
Och vet ni vad som hände bara 2 dagar efter karnevalen? Jo, det ska jag säga till er. Nu var det dags för STUDENTEN. Detta var den bästa dagen. Att bli fria på riktigt. Att få fira slutet av en era med mina bästa vänner, och få slippa tänka på framtiden, för en enda dag. Vi var som fåglar den dagen, seglandes över alla våra misslyckande och alla våra bedrifter. Utan att behöva tänka på det. Vi levde för nuet, för dagen. Carpe Diem, ungefär! Höjden av lycka.
Min studentfest blev också lyckad ska jag säga er, utan tvekan. Att få fira min dag med min fina släkt, och några av mina absolut bästa vänner; hur kan det bli bättre?
Det blev faktiskt bättre. På natten, efter min studentfest, fick jag min studentpresent av mamma. Jag hade aldrig för mitt liv kunnat gissa vad det var för något.. Det var 2 biljetter till Bråvallafestivalen, till mig och min syster. Detta hade vi bara kunnat drömma om, då vi aldrig trodde att vi skulle få ihop tillräckligt med pengar till att kunna åka dit. Och vi visste att Odd Future och Frank Ocean skulle dit, framförallt. Detta sörjde vi i flera veckor. Men inte längre. För nu blev drömmen sann, vi fick åka dit.
Och jag ska säga er det, att det var exakt lika bra som vi hade tänkt oss. Inte bara konserterna, som var off the chain, utan hela upplevelsen. Tältandet, nya vänner, leran, bajamajorna. Okej, kanske inte det sistnämda, men ändå. Så underbar upplevelse att få dela med min syster, verkligen. 
Och nu då? Vad händer nu? Jodå, jag festar. Lever livet som arbetslös i en sommar. Fotograferar aldrig något vettigt. Tyvärr. Menmen, kanske blir ändring på det i höst. För då flyttar jag, som den flyttfågel jag är. Och denna gången är det inte bara lokalt, denna gången flyttar jag långt. Utomlands t.o.m. Jag ska till Skottland, för att plugga i 4 år. Business/Marketing. Förstår ni hur rädd jag är? Och nervös? Och fruktansvärt lycklig över att det äntligen händer, att jag äntligen får lämna Sverige och söka egna erfarenheter utomlands? Ja jisses.. Det blir ett äventyr, det kan man ju lugnt säga.
Nå, är jag redo för vad framtiden har att erbjuda?
Jag vet inte riktigt, har inte bestämt mig än. Men som det känns nu, så ja. Det tror jag. Det kommer inte bli lätt, och det kommer inte gå precis som jag vill. Men det kommer vara värt det. Jag kommer vara bra. Jag kommer vara stark.
Och jag kommer lyckas.
